Posted by vemfanarnissehult under
Rosengård | Etiketter:
Rosengård |
Leave a Comment
På Kim Müllers blog (och på andra ställen) förs det fram om att det nu är dags att få ”Snuten ut ur Rosengård”. Därför skall man anordna gatu-”fest” på Ramelsväg vid Shellmacken. Vad dessa klasskampare inte riktigt förstår är att vi som bor här på Rosengård är oerhört glada för att polisen finns här. Nja inte alla förstås – en del ljusskygga individer kan ju inte längre verka ostörda. Men vi andra skötsamma medborgare (de flesta är faktiskt det – även om man bor på Rosengård) är nöjda med att ha polisen här.
Polisens närvaro har nämligen gjort att folk nu vågar vara ute i området igen t.o.m. på kvällarna.
Självklart är det så att vi som inte är ”Klasskampare” inte förstår vårt eget bästa och hur lurade vi är av kapitalet. Därmed så berättigar detta ”faktum” klasskamparna till att föra kampen, vill vi inte veta av detta så beror det enbart på att vi inte har förstått (är lurade). Så är vi tillbaka på ruta ett – ett cirkelresonemang som alltid går att ta till och som då rättfärdigar kampen.
För en klasskampare är det nämligen kampen som är det viktiga, helst då med bråk och rubriker i media – syns vi, finns vi.
Naturligtvis tar arrangörerna avstånd till våldet och beklagar detta – gärna då i tv och tidningsintervjuer – syns vi, finns vi.
Att våldsamheter kommer att uppstå är naturligtvis arrangörerna medvetna om och vill ha, dessa utgör nämligen en förutsättning för mediabevakning och därmed devisen – Syns vi, finns vi.
Att sedan vi andra, av kapitalisterna förledda medborgare, drabbas såväl fysiskt som psykiskt är tyvärr ett nödvändigt offer i kampen. Så vi skall bara hålla käft för vi förstår inte vårt eget bästa.